Det var allt för denna gång

Söndag 1 juni, Skagerack och Göteborg.

Vaknar och får veta att vi är i Rivöfjorden. Vi lägger till i Långedrag sådär 08.30 och badar. Sedan är det städning och en jäkla massa whiskey som ska bäras i land.

Sista natten gick vi för maskin. Farsan och jag rundade Skagen under vår vakt och nostalginivån från simulatorpassen var hög (visa intentioner tydligt!) och höll utkik efter fartyg, lanternor och fyrar. Det var annars väldigt vackert, lite mareld och mörkt nog för att se i alla fall några stjärnor på himlen, eller det kan ha varit planeter. Men det var i alla fall stora båtar vi fick hänga bland, det är kul.

Så ungefär såhär blev resan, rätt över Nordsjön bara.

Åter lite nostalgi...

Här är kojerna som farsan och jag hade. Eftersom vi bara var åtta ombord fick alla varsin koj och behövde inte bära fram och tillbaka sina saker. Övre kojen går att ställa in vinkel så man kan anpassa efter båtens lutning. Sedan är det dukar man spänner upp så att man inte rullar ur om man hamnar i lovart,  bästa jävla uppfinningen.

Sol, väjningsregler och total seger.

Lördag 31 maj, Nordsjön.

Vi kommer in söder om Norge, ser land och får lite sjölä så att vågorna blir mindre besvärliga. Farsan och jag väckte samtliga ombord genom att fylla båten med doft av bacon, vita bönor och ägg. Solen strålar och till en början är vinden bra men den slöar bort, gör en mindre comeback och överger oss till slut på kvällen. Allt känns lättare när kulingen och sjön lugnat ner sig, Ebba bakar chokladkaka och vi slöar i sittbrunnen och göttar oss i solen. Eftersom det går ganska långsamt siktar vi på att skippa mellanstoppet i Skagen och bege oss direkt hem till Långedrag.

När två COLREG-nördar har vakten blir det inget tummande på reglerna.

Mellan Norge och Danmark, ute på helt öppet vatten hamnar vi i situation med en italiensk bulkbåt. Det är spänning in i det sista, vi börjar komma lite obehagligt nära och diskuterar huruvida vi får göra åtgärder men till slut utbryter jubel ombord när vi ser på AISen hur hon lägger en gir på 20 grader/min. Men det är väl givet att 571 ft stålbåt ska väja för 65 ft kolfiber. Regel 18, bam!

Man kan nog påstå att far och jag la beslag på byssan under denna seglingen. Tredje dagen blev det ugnsbakad lax.

Nordsjön börjar bråka

Fredag 30 maj, Nordsjön.

När jag och far går på vår första vakt för dagen har dimman gett upp och segel är satta. Vi har uppe nåt tokstort försegel, käkar varma koppen (frystorkat är tydligen fräckt) och leker Volvo Ocean Race.

Under dagen ökar vindstyrkan så vi byter till näst minsta (tror jag) förseglet, sedan käkar vi pannbiff och färskpotatis (det är ok att äta annat än frystorkat om man slutar leka VOR och har "småsegel" uppe), och slutligen tar vi ett rev i storseglet. Så var det förberett för kuling. Och det blev det.

När farsan och jag tar vår sista vakt för dagen, kl 21-00 är det en vansinnigt vacker solnedgång med klarblå himmel och rosa-orangea moln, under är det svart-grått vatten och vågor som byggs upp mer och mer. Vi seglar undanvind och har vågor som liksom knuffar fram oss.

Det har blivit tungt att styra. Låter man båten gå upp för högt mot vinden tappar man kontrollen över båten och verkan i rodret, det är bara att vänta på att hon kommer ner så småningom igen och det känns sådär. Går man för långt åt andra hållet riskerar man en gipp som kan ha sönder riggen. Dessutom blir det då ganska svårt att hålla kurs när vågorna knuffar omkring.

Farsan styr under eftermiddagen.

Leker Volvo Ocean Race.

Gött med en bra jacka.

Börjar byggas upp vågor.

Fast i dyn

Torsdag 29 maj, Stromness och Nordsjön.

Blir väckt typ tre på natten och informerad om att vi ska kasta loss, man får komma upp och hjälpa till om man vill. Somnar om.

Blir väckt strax därefter och informerad om att jag vann. Det där med tidvatten fungerar så att ibland är det högre, då blir det djupare och ibland är det lägre, då blir det mindre djupt. Om man ska segla båt och till exempel ta sig ut ur en hamn är det bra (läs helt galet nödvändigt) att det är djupare än vad båten sticker ner. Lyckas man inte pricka ett sådant tillfälle får man gå och lägga sig igen och försöka igen om en timme. Om man inte redan sov då, som jag.

Sedan vaknar jag i alla fall och kommer upp kanske vid åtta tiden. Fram tills dess har vi haft platt vatten och så lite vind att vi puttrade på för maskin. Men så fort jag kom upp hamnar vi i ett fräckt område typ mellan Orkney och Pentland Firth, där ska i alla fall Atlanten in och tidvattnet ut och det blir ett förfärligt skumpande och toppiga vågor som inte liknar nåt annat. Man måste ju inte vara just här precis när tidvattnet ska bråka, men vi blev ju lite försenade när vi skulle ut ur hamnen.

Aja, vi kör på, sätter segel, tar ner segel, sätter igen en stund, kommer in i vaktgången ordentligt (tre vakter, två personer i varje, tre timmar på och sex timmar av), käkar spagetti med köttfärssås och till slut hamnar vi i ett område med dimbankar som varar hela kvällen och natten.

Nordsjön. Går för maskin med autopilot. Väldigt fint väder innan dimman kom.

Hoppas ni kan ursäkta lite fler print screens från google maps (för det här är inte den sista). Men ja, här har vi alltså en pil som pekar på ungefär var vågorna trilskades.

Påmönstring på Highland Park

Onsdag 28 maj, Kirkwall och Stromness, Orkney.

Här kommer en liten dag-för-dag sammanfattning av senaste seglingen, på grund av extremt dålig internettäckning på Nordsjön gick det sådär att uppdatera löpande.

Av någon slags anledning hamnar vi på en alldeles egen guidad tur och liten provning på Highland Parks destilleri i Kirkwall. Det är väl där far och jag möter upp de övriga seglarna och liksom mönstrar på, så det var ju en bra start på den här seglingen. Båten har seglat runt och besökt ett antal destillerier i Skottland så detta blev avslutningen innan det var dags att dra hem över Nordsjön igen.

Här kommer lite print screens från google maps, förlåt...

Ja, vi är alltså på Orkney, liten ögrupp i norra Skottland. "Huvudön" i ögruppen med kallas Mainland...

Och så lite bilder från Highland Park. Blandning av modernt och gammalt, ungefär. Trevligt ställe.

Spadar att vända malten med. Sker ganska manuellt kan man säga.

Här eldar de nån lera med rötter i så att malten ska ta smak och doft. Ungefär så tror jag det var.

Leran heter Peat.

Ja, det är här det händer då. Här pratade guiden massa om kvalitet

Klimatet på Orkney är tydligen väldigt bra för att destillera och framför allt lagra whiskey. Ganska jämnvarmt året runt och blåsigt.