Nordsjön börjar bråka

Fredag 30 maj, Nordsjön.

När jag och far går på vår första vakt för dagen har dimman gett upp och segel är satta. Vi har uppe nåt tokstort försegel, käkar varma koppen (frystorkat är tydligen fräckt) och leker Volvo Ocean Race.

Under dagen ökar vindstyrkan så vi byter till näst minsta (tror jag) förseglet, sedan käkar vi pannbiff och färskpotatis (det är ok att äta annat än frystorkat om man slutar leka VOR och har "småsegel" uppe), och slutligen tar vi ett rev i storseglet. Så var det förberett för kuling. Och det blev det.

När farsan och jag tar vår sista vakt för dagen, kl 21-00 är det en vansinnigt vacker solnedgång med klarblå himmel och rosa-orangea moln, under är det svart-grått vatten och vågor som byggs upp mer och mer. Vi seglar undanvind och har vågor som liksom knuffar fram oss.

Det har blivit tungt att styra. Låter man båten gå upp för högt mot vinden tappar man kontrollen över båten och verkan i rodret, det är bara att vänta på att hon kommer ner så småningom igen och det känns sådär. Går man för långt åt andra hållet riskerar man en gipp som kan ha sönder riggen. Dessutom blir det då ganska svårt att hålla kurs när vågorna knuffar omkring.

Farsan styr under eftermiddagen.

Leker Volvo Ocean Race.

Gött med en bra jacka.

Börjar byggas upp vågor.